Han sitter där med sitt hånflin och känner att gårdagen gick exakt som planerat. Jag kollar honom i ögonen och han kollar tillbaka, vi tänker på precis samma sak. Man ser att hans tankar flyger iväg in i den erotiska skogen. Han ögon börjar fladdra lite lätt och jag förstår hur varm han känns inombords. När man försöker konversera med han sitter han helt oberörd som att han inte hör mig. Jag vet innerst inne att min röst går rakt ner i hans hjärta.
Så många gånger har vi suttit tillsammans och pratat om saker som ingen annan människa skulle förstå sig på. Vi har alltid passat som korven i brödet. Men just nu känns det som att vi är som eld och vatten.

När man tänker på han så blir man glad samtidigt som en tår glider ner från min kind. Vi har haft så mycket tillsammans men är allt borta? Vi har glidit isär som som hans skinkor en gång i tiden gjorde. Det ända jag tänker på är när kommer allting tillbaka? Hur ska vi göra för att vi två ska fastna som vi en gång i tiden gjorde? Jag får helt enkelt försöka hålla ut och hoppas att det gamla citatet "väntar man på nåt gott väntar man aldrig för länge" nån gång ska gå i uppfyllelse. Jag känner att min kropp inte klarar av mer motstånd. Hans 75:a är det ända som kan förgylla hans dag. Jag tänker alltid att jag kan vara denna 75:a. Håll om mig som du gör med den. Ge mig samma kärlek som du gör när du låter denna 75:a glida genom din vackra strupe. JAG KAN VA EN SOM EN 75:A! 

Dessa enkla rader går ut till dig som sitter där utanför min dörr. Kommer mina böner äntligen besvaras? Fortsättning följer och får vi i nästa avsnitt veta om jag äntligen kan fylla upp hans 75:a. 

Puss! <3